Ludicia

De andra tjejerna i klassen fick väl sig ibland en annorlunda syn på mig. När inte ledaren fanns i närheten kunde de andra tjejerna till och med umgås med mig, konstigt nog. Vi kunde vara hemma hos den ena tjejen och leka en egen påhittad lek som kallades ”Abro”. Den leken var helt och hållet en fantasi, vi åkte tillbaka till ett önskat årtal för att lösa mysterier. Vi hade inga redskap, bara varandra och vår sprudlande fantasi. Vi kunde också leka stall eller bygga kojor i skogen. Vi flydde iväg från verkligheten, det var det jag gillade mest med den tjejen, vi var i verkligheten inte kompisar, men fantasin hade vi gemensamt och där möttes våra vägar. Jag kunde också hamna hemma hos en annan tjej som bodde vid en å. där var det mycket vattenlekar. Vi fiskade ofta och simmade ibland i väg i det ljumna vattnet. Ibland var jag också hemma hos en av de andra, där lekte vi på hennes rum eller i hennes stora skog. När jag en dag var där var det skogen som gällde, vi gick runt där och jag skadade foten, blöt blev jag också, det var vinter och kallt ute och hon tog hand om mig. Hon samlade granris för att lägga på mina fötter och hon var där vid min sida, jag kunde känna hennes omtänksamhet. När ledaren inte var nära mådde jag bra, vi lekte ibland alla andra utom ledaren tillsammans, detta var himmelriket. Vi lekte röda-vita rosen, dunken, byggde kojor, fiskade och spelade fotboll. Detta var riktiga kompisar utan ledaren i närheten.

Jag kunde inte förstå hur en människa kunde påverka en hel grupp av självständiga individer så pass mycket att de tassade på tå och följde vartenda steg hon tog. Tänker man efter lite mer så kommer jag fram till att historien innehåller en hel del människor av denna sort, berömda för sitt rent ut sagt grymma ledarskap.

Jag hade aldrig klarar av mina sju första år i skolan om det inte hade varit för min envishet och min förmåga att alltid stå upp för mig själv och försvara mig. Jag visste vem jag var och hur jag var, det var det ingen annan som kunde tala om för mig. Jag beundrar mig själv över hur stark jag var under de svåra situationer jag gick igenom när jag var barn.