1:a delen ur boken jag skriver om mig själv.
Jag är en helt "vanlig" tjej på 22 år. Jag studerar för närvarande till lärare på en högskola mitt i Sverige. Jag lever väll som jag tror att de flesta andra i min ålder gör. Jag har en pojkvän, jag har vänner som jag älskar att umgås med och jag gillar att festa till det emellanåt. Utåt sett så ser jag nog ut att vara helt normal, med hur är man egentligen om man är normal? Vem bestämmer om jag är normal?
Mitt liv började för lite mer än 21 år sedan. Jag växte upp i en liten stad i mitten av Sverige. När mina föräldrar fått sitt andra barn som alltså var jag insåg de att de inte fick plats i sin dåvarande lägenhet, det var dags att söka efter något större där familjen kunde växa upp. Mina första år är nog som alla andras inte särkilt annorlunda, jag åt, sov, uträttade mina behov och växte. Familjen bestod av mig, min äldre syster och min mamma och pappa. På min tvåårsdag kom min bror till världen och familjen växte. Den tiden i livet var bekymmersfri.
Mitt första minne eller i alla fall vad jag tror är mitt första minne var dagen då allt i livet förändrades drastiskt. Jag kommer ihåg att vi stod där på gräsmattan utanför vårt röda hus den där dagen. Min syster var på väg till våra grannar för att leka då hon vinglade omkring, något var fel. Det är vad jag minns, jag vet inte om detta är ett riktigt minne eller om det är något jag har föreställt mig i huvudet för att identifiera det tillfälle då jag förstod att allt hade förändrats. Vidare i livet minns jag att jag och min bror bor hemma hos min mormor och morfar under en period. Denna tid är inte en lycklig och bra tid, den är fylld av oro och jag minns mest att jag var magsjuk hela tiden. Min resterande familj är för tillfället bosatt på Sahlgrenska i Göteborg. Min syster fick operera sig för hjärntumör.
